Älsklingsvilgot

I torsdags, den 27/12 var det så dags för Vilgots dop. Vi har haft mycket att stå i den senaste tiden och dopet var inget undantag. Det har varit fullt upp med förberedelser. Dopet blev otroligt lycket. Vilgot kommer ju inte minnas något men för mig och M kommer det alltid vara en speciell dag som vi kan kolla tillbaka på med glädje. Dagen var verkligen en stund fylld av lycka och starka känslor för oss. Tack till alla som valde att dela den dagen med oss tre.

Särskilt specillt var dopet för att många av mina barndomsvänner var delaktiga, en av dem är präst, den andra kantor och den tredje, min bästa vän och hennes sambo är nu Vilgots gudföräldrar. Det kändes speciellt och roligt att ha sina vänner så delaktiga i Vilgots dop. Vilgot var så duktig hela tiden. Trött var han men inte ett dugg grinig, som vanligt var han nöjd och glad. Både jag och M var lite nervös för att han skulle skrika under dopet men det gjorde han inte. Lite missnöjd var han i början men det gick att avleda med en tutte. Han är så fin vår lilla prins, ett mirakel.