Älsklingsvilgot

Idag ska jag på stan utan Vilgot. Det blir första gången jag är ifrån honom en längre tid. Det känns jättekonstigt. Har övervägt att ta med honom bara för att jag lider av separationsångest redan innan jag är i från honom. Låg i min säng och funderade innan jag somnade igår: Ska jag verkligen åka ner på stan utan Vilgot... ? är inte det ego... ? Hur ska jag klara flera timmar utan honom... ?Jag kom fram till att det var mer ego att ta med honom när hans pappa är hemma. Dessutom har Vilgot nog ut mer av att vara hemma och busa och mysa med pappa än att vara på stan.


Ja, nu fick jag skriva av mig lite...