Inte alls så längesedan
Det känns som det blivit vinter igen, så vitt överallt. En tröst är att det kommer försvinna fort och att det snart, mycket snart kommer bli riktigt härligt vårväder. M och jag som plockade fram våra plastiga uteplatsstolar för några dagar sedan. Då kikade solen fram och det fanns inte en flinga snö på marken. Nu står stolarna fortfarande framme med en dm snö över sig. Jag kan nästan höra hur de skriker efter solen.
Igår hade jag och familjen en liten nostalgi kväll. Såg på film från när vi låg på förlossningen. Alltså inte själva förlossningen men Vilgot kan då inte ha varit gammal där, bara någon timme. Å så liten han var, vår skrutt. Redan då såg han nöjd ut, nerbäddad blad alla filtar. Det var en magisk tid, den där första tiden. Något som inte är så roligt är att höra sin egen röst när den är inspelad. Speciellt inte när man under en timmes tid bara pratar med bebisröst, hi hi. Någon som känner igen sig? ;-) Härligt att ha allt det där inspelat i alla fall.
Nu sover lilleman och jag ska plocka lite i väntan på lunch och besök.
Haha..jag håller med om att det är HEMSKT att höra sin egen röst inspelad! Jag blir nästan bebissjuk när jag tittar på filmer från när Emil var nyfödd, tiden har gått för fort...samtidigt som det är så härligt att se honom bli större och utvecklas dag för dag.
I dag kikar iallafall solen fram här hemma, hoppas att snön försvinner!
