Älsklingsvilgot

Tänk att det redan är torsdag (känns som jag skriver varenda gång att tiden går så fort). I dag har vi stora planer. Ska träffa några mammor och bebisar från föräldragruppen och fika. Längtar. Det ska bli så trevligt. Just nu känner jag att jag skulle kunna vara mammaledig hur länge som helst. Kanske ska bli hemmafru (?). I så fall måste jag övertala några fler att bli det så det inte slutar med att jag sitter hemma helt ensam på dagarna när barna har börjat skolan (Ja jag skriver barna för vi hade tänkt att skaffa minst ett till så småningom). Tror dock inte det där med hemmafru är något för mig faktiskt. Men 50% skulle jag kunna tänka mig att jobba.

Våran lilla buspojke har börjat vakna tidigare på morgonen nu. Oftast innan sju. Han är ju den bästa väckarklockan med sitt gurglande men lite jobbigt måste jag ju säga att det är med så tidiga mornar. Känns som vi har varit vaken i evigheter redan och klockan är inte ens tio.

Vilgot har blivit så stabil den senaste tiden. han kan sitta korta stunder utan stöd. Han vill gärna stå i knäet och han hänger inte med huvet längre (bara ibland.) Han leker mycket med sina fötter nu också. Det var kanske en månad sedan jag såg att han började kika på fötterna men senaste veckan har han börjat greppa dem. Härligt att se hur han kan sitta och pilla med fötterna så länge. Han är mer nöjd nu också. Under en period kunde man inte lägga ner honom en sekund utan att han började gnälla. Var dödstrött då för jag bar och bar och sjöng och sjöng. Det är härligt men visst kan man bli trött också. Nu är han på ett strålande humör hela tiden. Underbart. Det vet väl alla som är föräldrar att det inte går att beskriva. Det måste beskrivas.





Har skrivit det en gång men skriver det igen. Från och med nästa vecka kommer den här bloggen vara lösenordskyddad. Skiv en kommentar med din mailadress om du vill ha lösen, eller maila.